30 April 2019 - 21:12
Idag lämnar jag mitt fina rum, som jag börjat bli lite inbodd i.
Det har exempelvis ett märke i taket som visar riktningen till Mecka, det är inte alla rum som har det inte! Duschen hade inget draperi utan stänkte ner hela toan, som blev glashal. Jag shoppade torktrasor och vattenrakor.
Och toapapper gick inte att få tag i, och användes inte, men en vattenslang fanns vid toan och fungeade bra när vattnet funkade. Det löddrade sig ibland, så man behövde inte varken tvål eller shampoo!
Min vänlige taxichaufför Khalil hämtar mig för stationen.
Så här ser stationen ut, man bygger nya spårvagnsspår framför, så det ska bli "Resecenter"
Vid biljettluckan säger man, det går inte att åka till Oran, du måste ta en taxi! Jag vidhåller och visar dom tidtabellen, men dom verkar tveksamma, jag vidhåller och får köpa en biljett för motsv. 4 kronor för en timmes resa. Så här ser tåget ut.
I 2:a klass ser det ut så här, när jag undviker att få med några tanter i huckla som absolut inte vill bli fotograferade.
Säten är relativt rena, utom det mittemot det jag sitter på, där någon bajat ner sig, intorkat sedan länge, ser det ut som. Dom här grabbarna sitter i 1 klass, med gardiner.
Vi klättrar uppför och har utsikt över Medelhavet. Tåget lutar misstänkt i flera kurvor.
Annars är det mycket jordbruksmark runt omkring.
Och en del större städer. Fönstren på tåget är väldigt smutsiga.
Framme i Mohammedia är det en väldigt fin station, med moderna displayer för tågtiderna. En skäggig man talar till mig på utmärkt tyska. Problemet med displayerna är att dom inte alls stämmer. Det är datorstyrt och personlen vet inte hur man ändrar.
Jag gör mig hemmastadd på stationen, och hälsar på alla, som är mycket vänliga. Jag får två stora bakelser och en dricka på övervåningen, behöver inte betala, det är något man firar idag.
Alla är mycket vänliga.
Jag lyckas ta många kort på stationen på de få tåg som passerar. Här kommer expresståget till Alger.
men plötsligt komme en blå och två grönklädda poliser in titar åt mitt håll och ber mig att följa med. Alla i stationen tittar. Dom be att få titta på pass, hotellreservationer, telefonerna och jag visar till sist att jag har en kamera, och jag har råkat fått med en polis på ett av korten! Ioch fö sig bara som en liten prick, men det räckte tydligen. Får gå in i ett annat rum, där en jättestor mörk polis frågar mig allt möjligt och ringer flera samtal. Jag visar dom att jag raderar kortet med poliserna på. Dom tackar mig, önskar mig välkommen till Algeriet och jag får gå tillbaka.
Men efter en stund kommer dom igen, samma procedur, denna gång kommer ytterligare en polis med sirener och blåljus. Dom går ut och sammanträder. Frågar mig samma frågor igen, men efter en kvart kan jag få gå igen. Men alla är mycket korrekta, och inga försök till mutor eller liknande.
Polisen om blev fotograferad kommer fram till mig senare, och vi pratar en stund i allra bästa samförstånd. Jag säger adjö till flera i väntsalen genom att ta i hand och hoppar på tåget mot Oran. Så här ser det ut:
Efter vägen ser man problemet med sopor och plastpåsar:
Så här ser stationen ut i Oran.
De här gatorna i Orantänker jag inte promenera i ens på dagtid, tror jag:
Jag får ett fint hotellrum med havutsikt, som utlovat, se på de två små gluggarna på vänster hand på fotot.
Nu är det Valborgsmässoafton och jag håller mig inne hela kvällen, det känns som om jag fått tillräckligt av Algeriet för en stund, men jättemånga vänliga människor har jag träffat, men inte sett en enda annan turist ännu.
0 kommentar(er)
