eriksresor.blogg.se - april 2024

Sovmorgon, och fin frukost på hotellet, lite annorlunda, massvis med ostar, 5 sorters oliver, korvar och mycket annat gott. Ut på en liten shoppingtur, alla jag träffar på blir väldigt uppåt för att träffa en långväga främling, och alla är vänliga. Gör lite leksaksköp med lokal prägel.

Vid lunchtid har jag 10 minuters promenad till ststionen, och jag är i god tid. Tåget kommer punktligt.

Behöver inte visa någon biljett, när jag stiger på säger konduktören ”Erik Person” så är det klart. En äldre (ja 4 år äldre än mig) från gränsen till Armenien och en 42-åring nånstans ifrån är mina kupékompisar. Bägge två ska sova middag, så jag bänkar mig i restaurantvagnen för hela eftermiddagen, och tittar på de fantastiska omgivningarna.

Så här fin är vagnen, med strömuttag på varje plats.

Och mycket gott kryddad mat:

Tjejerna på andra sidan börjar prata med mig, en kan lite engelska, dom frågar om dom får sitta runt mig, och gärna! Det verkar som två av dom ska till Ercincan (om 4 timmar) och den tredje verkar åka till Izmir med samma tåg som mig, för väl se i övermorgon, om jag har fattat rätt.

De två som ska till Ercincan läser för att bli flygvärdinnor. Den tredje, som ska till Izmir och gruvar sig för lång tågresa, ska bli socionom. Dom frågar om mig och familj och visar bilder på sina fästmän.

Dom berättar att tjejen till höger på bilden bor mitt i jordbävningsområdet nära Adana. Hon visar bilder på raserade hus, massgravar och döda släktingar! Gripande! 19 personer i hennes släkt dog i jordbävningen, det stockar sig i halsen på mig, vilket trauma! Man kan inte riktigt ta in detta.

Men jag har det bra, sitter och jobbar med Gruvö-loket. Har internet numera, vilken lyx, framförallt för att översätta till Turkiska i Gogle Translate.

Här går två av tjejerna av:

Det börjar bli dags för middag, den goda kyckling-dönern jag åt på vägen hit var slut, men med Google-översättning såg jag att det fanns köttbullar (men inget vegetariskt). Det var fantastiskt gott.

Idag blir det en vit dag pga begränsad tillgång på bira, trodde jag då, men igår hade jag ölprovning av det enda tror jag, inhemska ölmärket Effes, och alla tre sorterna var goda. Fick dock hälla bort en del, för att inte riskera att missa tåget, det kallas alkoholmissbruk att hälla ut gott bira!

Vi åker mellan de höga snöklädda bergen:

Tänker försöka vara lite social, men när jag kommer tillbaka till kupén har dom två andra dukat upp till långbord med ost, oliver och en massa annat, dom vinkar in mig, men tyvärr jag är sprängmätt.

Nu passerar vi stationen Eric förresten, men jag hinner inte fota. Men vi kommer snart till Euphrats början och jag måste helt enkelt spara många av korten i bloggen:

Det är en gemytlig stämning i restaurangvagnen, många sitter där långa stunder, spelar kort, och alla röker i vagnsändarna eller när tåget stannar. Så fort tåget stannar går rökarna och jag ut på perrongen.

Ska vara social igen, går tillbaka till kupén, den äldre (ja 4 år äldre än mig) har med sig en vattenkokare, det verkar som om det är bra proppar på det här tåget, och dom bjuder på te, kaffe och choklad.

Han yngre heter Mehmed från Kars berättar att han är kurd och den äldre Nuru är Azeri, men han bryr sig inte om dom skillnaderna, säger han (via Google). Jag berättar att jag känner och är vän med flera kurder i min hemstad.

Går tillbaka till restaurangen för kvällsmat, och det enda som finns kvar visar sig vara en korv-toast, tur man inte är riktig vegetarian. Hoppas man kan få lika fin frukost i morgon bitti som uppresan? Pratar med dom andra kortspelarna, som säger att Kars är väldigt vackert. Får bli nästa gång säger jag.

Ja östra Turkiet kan jag tänka mig, mera tveksamt med Georgien.

Dags att vara social via Google igen. Mehmed säger att han ska springa av tåget i Sivas för att köpa Wiskey, eftersom Nuru hade glömt att ta med Raki. Det kan nog jag ordna säger jag och plockar upp min oöppnade mag-Absolut. Då var det problemet löst, jag får en magdjäkel mot korv-toasten och Nuru får sig några rejäla snapsar, ja han tyckte det var lite starkt, och spädde ut med fruktjoice, blev väl ingen höjdare.

Hur som helst, Nuru är en höjdare inom det socialistiska partiet, och han vill gärna ha mitt telefonnummer, så jag ger honom Billerud-numret, för han skulle berätta för sina svenska vänner att han hade träffat mig, men jag var inte så sugen på det. Hur som helst, en väldigt vänlig och korrekt herre, och en av Erdogans fiender. Han ska till Ankara för att demonstrera 1 maj, och han har med sig en fin kavaj, slips och hatt.

Här avsmakar vi Absoluten:

Och en bild på alla tre:

Vid 23-tiden måste vi i alla fall gå och lägga oss, jag bor i en av bottenslafarna.