eriksresor.blogg.se - Mot Belarus på riktigt!

Inhandlade proviant på stationen, kom i god tid till tåget, rätt så mycket folk på perrongen.

Det långa tåget åkte in.

Jag gick mot min vagn, men konduktören verkade inte gilla min e-biljett, och tolk tillkallades, men efter ett tag bytte han ut den mot en vanlig och det var ok att gå ombord, efter att jag hade visat passet.

Vagnen verkade ny och det var den vanliga lådan under sätena att placera bagage i. Praktiskt. Det var två sängar högt.

Jag hamnade på överbädden. Min granne var butter, gjorde ingenting för att ställa sig upp så jag kunde lägga ner bagaget under sätet och hade satt en väska nära där jag satt.

På motsatt sida var bäddarna i längsriktning.

På andra sidan fanns ett bord också. Perfekt för jobb, och så kan grannen breda ut sig. Inte så bekvämt, men relativt bra.

Och med ström och allt!

Men det gick inte länge inte, konduktören kom och sa något till mig som jag givetvis inte begrep. Han skakade på huvudet och pekade. Jag följde med till hans kontor. Han tog fram min biljett och skrev ”6” på den och så skrev han ”47” och kryssade över det. Tydligen fick jag inte sitta på den tomma stolen nummer 47 utan att ha just den biljetten. Nån ordning får det väl vara. Fattas bara nu att han på bottenvåningen får gå och lägga sig. Att försöka byta plats igen innebär väl att man blir avkastad, troligen, och då missar jag ju Belarus. Känns som det är sista gången jag åker dit!

Så nu sitter jag med datorn i knäet och skriver blogg, fast det finns massor med bord lediga. Och strömmen för att ladda är på andra sidan gången. Kanske ska jag försöka köpa en ebiljett till och få en mer arbetsvänlig plats.

Konduktören som kunde lite engelska kom, jag frågade om jag kunde köpa en platsbiljett, men han sa det är ok att sitta överallt, men sova måste man göra på en plats biljetten säger. Helt logiskt! Nu är humöret bättre igen!

Sista bilden från Riga, med TV-kornet där våra tjejjer bjöd mig och Inger på drink förra gången vi var här!

Samovar fanns, att jag inte tänkte ta med XXL:s bryggkaffepåse, me

Och min nya vän, tidigare ovän, serverar kaffe i vagnen. Vi åker över platt åkermark och är snart inne i Litauen.

Det blir en fin resa, där uppe ser vi spåren av dom som reser mindre miljövänligt (troligen).

Vi närmar soss "järnridån" där det är höga vakttorn på våran sida:

Det är också kamerautrustning med några hundra meters melanrum in flera kilometer.

Vi klarar av bägge tullarna, 40 minuter per gräns.

Här börjar det se mera likt Transibiriska järnvägen, men det är prydliga byar och städer som vi passerar.

Framme i Minsk vid 20-tiden. Fin, ren och välordnad stad, med vackra byggnader, jag lyxar mig på Hotel Minsk som väl är bland dom finare, och betalar 100 dollar för rummet med en överdådig frukost, vilket man inte ens får ett budgetrum för i Stockholm.

Ett stort köpcentrum ligger under marken alldeles invid hotellet. Oerhört rent och fint.

Jag äter en pizza och lite lokal mat. Det är Hip-Hop-föreställning i kväll.